Kristdemokraterna måste ge besked i abortfrågan!

Abortfrågan har länge varit en mycket känslig fråga inom Kristdemokraterna. De senaste åren så har frågan dock tonats ned. Men efter Gunilla Gomérs utspel i Västnytt i måndags så har frågan på nytt blossat upp. Hon hävdar att vi skall ha en nollvision av aborter i Sverige. Gunilla Gomér drar paralleller till trafikdödade och ser trafikverkets nollvision som en förebild. De som vill ha aborter efter vecka 16 skall hellre fullfölja graviditeten och sedan adoptera bort barnet. Hur man kan ha en sådan inhuman syn på aborter 2011 både förvånar och skrämmer mig!

Gunilla Gomér är inte bara en ledande KD-politiker i Västra Götalandsregionen, hon är också ordförande i den abortkritiska riksorganisationen ”Ja till livet”. Denna organisation skulle jag helst vilja kalla en sekt. Deras åsikter ligger i många avseende långt ifrån vad vi i ett sekulariserat samhälle anser vara norm. De hävdar bl. a att ett foster redan efter sex veckor kan tänka. Vidare hävdar de att fostret känner smärta efter sex veckor och kraftig smärta efter 16 veckor. Ytterligare argument är att fostren redan i ett tidigt stadium kan visa tydliga leenden. Jag har själv sex glada och harmoniska barn, men ingen av dem log de första 3-4 månaderna efter födseln. Mot bakgrund av detta lär de knappast ha gjort det innan födseln heller. Det är patetiskt att påstå att de ler när de är i fosterstadiet!

Naturligtvis så är det tråkigt att genomgå en abort och det är naturligtvis önskvärt att aborterna minskar, men kvinnan måste alltid har rätt till sin egen kropp! De flesta som vill göra abort mår mycket dåligt psykiskt av det. Med Gunilla Gomérs idé så skall dessa kvinnor behöva lida ytterligare kanske 25-30 veckor och när barnet sedan kommer ut skall det separeras från sin mamma!

Det är hög tid att Kristdemokraterna en gång för alltid gör upp om abortfrågan. Enligt Gunilla Gomér så har hon under en längre tid varit på partiledningen i denna fråga utan att få något svar. Man har en känsla av att Kristdemokraterna i desperation av det rådande opinionsläget sitter på två stolar, men det är inte hållbart i längden.

Vi lever nu i 2011 och de flesta politiska partier vill utveckla jämställdheten. Men Kristdemokraterna tycks inte ha bestämt sig om man vill gå framåt eller backa in i framtidens utveckling av jämställdheten!