Den 29 mars hade folkpartiet i Göteborg bjudit in Karin och Pär Törnqvist för att berätta hur det var att visselblåsa i det kommunala bolaget Göteborg Energi. Deras insats har ju blivit uppmärksammad i uppdrag granskning. Det man kanske mins mest var när Karins chef kallade in henne för ett möte angående att hon vänt sig till massmedia om alla oegentligheter inom företaget. När hon senare erkände detta fick sluta direkt.
Det finns många andra skandaler bl. a i byggbranschen de senaste åren som har blivit uppmärksammade. Gemensamt för alla dessa uppmärksammade fall är att det är anställda som vågat träda fram. Många är säkert rädda för att få sparken eller åtminstone en rejäl utskällning av sin chef.
En annan grupp som borde träda fram mer är vi politiker, vi företräder medborgarna. Tyvärr så sitter många politiker i knät på tjänstemännen och försvarar dem även när det är uppenbart att de gjort fel. Karin Törnqvist hade kontaktat både revisorer och politiker i Göteborg Energi utan att få gehör. Inte ens när skandalen rullades ut i media så kontaktade någon i styrelsen Karin.
Ett annat exempel är när vakter hindrade Uppdrag gransknings journalister att komma in på ett öppet nämndmöte i idrott och föreningsnämnden. Även här var de ansvariga politikerna passiva.
För ett par veckor sedan hade vi ett ömmande fall som skulle behandlas i vårt sociala utskott. Det var två barn två år och fyra år som skulle utvisas ur landet tillsammans med sina föräldrar. Problemet var att barnen var LVU-placerade under väntan på avisningen som skulle ske i mitten på april. LVU-placeringen berodde på att föräldrarna misshandlade sina barn så mycket att det t o m var fara för deras liv. Till saken hör även att förvaltningen inte hade polisanmält övergreppen, trots att de även skett inför ögonen på socialtjänsten.
Jag blev så upprörd av detta att jag bestämde mig för att detta måste komma ut i media. GP tog upp det och flera andra rikstidningar hängde på. När gränspolisen fick reda på detta stoppade man utvisningen med en gång.
På det efterföljande socialautskottsmötet kändes det som att man hamnat mitt i en ny istid. De flesta tjänstemännen var mycket besvikna över att jag vänt mig till massmedia om detta. Några hälsade inte ens när jag kom in i mötesrummet. Jag argumenterade med att "-om inte jag gått till media med detta då hade ju utvisningen blivit av och barnen hade fått följa med sina misshandlande föräldrar till ett fattigt östatsland". Inte ens det bet på tjänstemännen, de ansåg ändå inte att man går till massmedia med ärenden från utskottet. De hade dock inga motargument att komma med.
Det är viktigt för demokratin att politiker använder sin medlarfrihet. Tjänstemän skall inte lägga sig i det. Politikers uppdrag är bl. a att granska myndigheternas verksamheter. Personligen tycker jag att vi har en mycket bra socialtjänst på Norra Hisingen. Men på samma sätt som vi ofta berömmer förvaltningens arbete, så måste vi även kunna få framföra negativ kritik
